Eftermiddagen idag har gått åt till 2 fantastiska coachingsamtal som en övning inför min sista utbildningsdag på torsdag inom min Mentorutbildning. Efter det har jag deltagit i en workshop i 5 timmar nu ikväll om kultur och kommunikationsbyggande.
Det som slår mig med många av de aktiviteter som jag har gjort idag är att de har öppnat nya dörrar för mig i min förståelse för andra människor men också att jag har lärt mig väldigt mycket om både mig själv och om andra under bara dagens 8 timmar.
Det jag känner att jag just nu gör är att jag varje dag lär mig mycket nytt och även utvärderar mycket gammal kunskap och omvärderar den. Nu när jag satt i bilen och körde hem slog en tanke mig:
I min roll som ledare inom IT företag och med ett stort intresse just för ledarskap och personlig utveckling lär jag mig varje dag som saker som jag bara några år senare måste utvärdera och till och med inse att det jag insåg får något år faktiskt inte längre är aktuellt eller byggde på felaktig forskning. Jag lär mig faktiskt inte kunskap som jag har nytta av hela livet, jag har nytta av att ha lärt mig det, utvärderat det och justerat det, däremot har jag inte nytta av kunskapen i sig i min vardag………. kunskapen blir gammal och utrangerad.
Detta kan jag då jämföra med min verksamhet med Borgmans Antikviteter där kunskapen jag skaffar mig om olika glas, porslin, tillverkare, glasbruk etc aldrig blir gammal, det är till och med som så att desto längre tid som går, desto mer värdefull blir kunskapen då det blir färre och färre som har den i takt med tiden som går.
Det är intressant att faktiskt 2 helt olika branscher och verksamheter hanterar kunskap på 2 så helt olika vis, det som i IT branschen är värt väldigt mycket som kunskap är antagligen värdelöst om 20 år, men det som jag lär mig om ett 100 år gammalt glasbruk idag är ännu mer värt i kunskapsvärde om 20 år, för då är glasbruket 120år gammalt.