Satt igårkväll och såg ett program som jag har sett på tidigare också. Programmet gick på SVT och heter Jiro dreams of sushi.
Dokumentären handlar om Jiro Ono som gör och serverar världens bästa sushi i en oansenlig lokal i Tokyos tunnelbana. Han har fått 3 michellinstjärnor, är över 80 år gammal och fortsätter utveckla sin sushi.
I dagens samhälle där restauranger poppar upp, finns och försvinner, talanger poppar upp och försvinner är det befriande att se en man som Jiro och de elever han har. Det kan ta 10-20 år innan hans elever får lov att göra en sushi, flera månader för dem att lära sig göra en omelett eller att koka ris.
Det intressanta i det hela är att han faktiskt endast strävar efter perfektion inget annat är bra nog och detta kan man jämföra med flera företag idag. Den stora skillnaden är att Jiros restaurang är det tillåtet att göra fel, det kallas träning. Han till och med betalar den under träningen och lär den all kunskap som behövs. Jag skulle kunna hävda att han har tagit lärlingssystemet till världsklass.
Jag tror mycket på lärlingssystem och att anställa personer, låta dem växa in i rollen och få de bästa och mest seniora personerna som coacher och mentorer. Men det är också en investering, en investering i framtiden som inte alla vill göra.
För en sak är säker, Jiro har lyckats och dessutom tar hans son som är den ultimata lärlingen över hela verksamheten och fortsätter utveckla den perfekta sushin
Borgmans Antikviteter - Bloggen 