Hade en helt fantastisk lunch idag, med mycket bra diskussioner och tankeutbyte vilket var riktigt trevligt. Just nu sitter jag och tittar på Bukowskis på TV8, intressant men ändå inte. Verkar som om mesta fokusen ligger på att visa upp saker istället för att berätta mer om det. Vissa av de som intervjuas är bättre än andra.
Men nog om det, istället har jag en tanke. Satt och surfade runt lite och hittade ett glasbruk som heter Björkshults glasbruk. Har inte hört talas om den innan så jag började undersöka lite och kom fram till att det är ett glasbruk som finns än idag, men under Björkshults glas och är flera konstnärer som driver det mer på ideel basis.
Bilden är lånad av Glas & Lera bloggen
Det klassiska Björkshults glasbruk startades 1898 och drevs fram till 1978. Tyvärr hittar jag så gott som ingen information om dem, förutom en förteckning på vilka formgivare som varit verksamma på bruket. De formgivare som varit aktiva där (antagligen inte alla) är:
– Eskil Wilhemsson (30 talet)
– Ragnar Johansson (40 talet)
– Hans-Christian Wagner (57-76)
– Arne Erkers (började 1955)
– Christoffer Björkander
– Margareta Schlyter-Stiernstedt (53-68)
– Carl-Einar Borgström
– Lars Bergsten
– Ronnie Stennet-Wilson
Tyvärr hittar jag inte mycket mer information om bruket, så om någon har mer info får ni gärna kontakta mig.
Nu ska jag titta på Dragons Den, ha en trevlig kväll
Borgmans Antikviteter - Bloggen 
hej har en vas som jag fått av min mamma från Småland .Den är gjord av Margareta Schlyter Stirnstedt .Björkshults glasbruk .Lägger en bild på min facebooksida .
Vad trevlig. Tyvärr kommer jag inte åt bilden på din facebooksida, men gå gärna in och lägg upp den på vår facebooksida. http://www.facebook.com/Borgmansantikt så andra också får se den 🙂
Hej
Surfade lite på ”Björkshults glasbruk” och hamnade här.
När jag var liten grabb kom jag och min mamma ibland till Björkshult. I dag har orten knappt 70 invånare men det var fler på 50-talet. En ingift släkting med efternamnet Stern jobbade på glasbruket. Jag gissar att han var ättling till tyska glasmästare som kallats in på bruket under sista decenniet på 1800-talet.
Jag minns att det utanför hyttan låg ett stort berg av grön-blåskimrande glaskulor. Dom såldes visst till västkustkommunernas fiskare som satte fast dem på näten så att dessa höll sig flytande. I dag är de vackra kulorna ersatta av prosaiska brandgula plastsaker.
På bruket jobbade en annan tyskättling jag inte minns namnet på. Jag tror att det var han som var en baddare på att göra små gracila svanar och stunsiga trumpetande elefanter. I prydnadsstorlek och i glas, naturligtvis. Jag har en av varje i en fönstersmyg här i mitt hem i Stockholm.
Bruket tillverkade massor av enklare drickserviser och även i sk halvkristall. Ett vackert och hållbart material. Helkristall gjordes ej.
Det var mäktigt att se glasblåsarna i arbete i hyttan. Otroligt att se den rinniga glasklumpen förvandlas till det smäckraste dricksglas.
Glasblåsarnas kinder var i arbetet utspända som grodkinder eller gamla trumpetares.
Jobbet var nog besvärligt och ohälsosamt. Väggarna i hyttan var – om jag minns rätt – bara enkla plankväggar med stora springor i. Glasblåsarna vid ugnen var särskilt vintertid, iskalla på ryggen och heta på bringan.
Bäst med Björkshult på sommaren var dock ån som rinner igenom det lilla samhället. I den badade vi grabbar dagarna i ända.
God Jul, förresten.
Önskar Hans Nordh, Stockholm